Sista smakprov – Profetens tid

På begäran kommer här ett sista smakprov.

Skriken övergick i våldsamma gråtattacker, och jag kände hur hon skakade i hela kroppen. Men hon gjorde i alla fall som jag bad henne. Av någon anledning ville jag inte fråga henne vad som hade hänt. Kanske var det hennes sinnesstämning som skrämde mig. Hon var så uppjagad att jag var rädd att det skulle smitta av sig ifall jag lät henne berätta. När hon kom ner klättrade jag förbi henne utan ett ord.

Vanja sjönk ihop på jordgolvet under mig. ”Det är ingen idé”, viskade hon. ”De är borta.”