Biografi

Lite om mig

Jag är född -78 och uppvuxen i Karlskoga, Värmland. Det är en liten härlig småstad vid sjön Möckeln, och jag hade turen att få växa upp på en strandtomt. Jag var redan som barn en liten sagofarbror. Dessutom var jag extremt förjust i att titta på film. Särskilt actionfilmer. En höjdpunkt som jag aldrig glömmer är när min far och jag hyrde en moviebox tillsammans med Die Hard. Jag tror jag var ungefär tio år då. Det var utan tvekan det mäktigaste jag hade sett.

I tonåren gillade jag att göra egna filmer. Lerfigurfilmer var särskilt skoj. Jag och en kompis gjorde dem tillsammans. Det slutade oftast med att alla figurerna dog på ett så häftigt sätt vi kunde komma på.

Efter gymnasiet (vilket jag hade passerat utan att egentligen bry mig särskilt mycket) insåg jag att man nog borde plugga. Tyvärr hade jag läst ekonomisk linje, och jag hatar ekonomi. Jag sökte till ett naturvetenskapligt basår på Karlstads Universitet, för att få behörighet till det jag ville läsa, och fortsatte sedan med matematik. Ett tag där hade jag planer på att fortsätta med att forska i matte också, men så kom det här med skrivandet.

När jag väl hade börjat skriva ville jag inte göra något annat. Jag var så ambitiös att det första verk jag någonsin gav mig på blev en monsterroman på nästan tusen sidor. Den heter Den Nya Tiden och är inte publicerad av något förlag. Men den ligger i tryggt förvar. Någon gång kanske man får lust att damma av och fräscha upp den. Det vore lite skoj. Jag tror faktiskt att det finns en medryckande story gömd någonstans i allt det där materialet.

Efter Den Nya Tiden blev det ett antal noveller. Jag är personligen inget stort fan av noveller, vare sig att skriva eller att läsa dem, men det kändes ändå nyttigt att beta av ett par. Det går ju så att säga lite snabbare att färdigställa en novell, och jag kände mig inte riktigt redo för att ge mig på en ny roman. Två av novellerna fick jag publicerade i en antologi, och jag fick dessutom ett par bra recensioner som sporrade mig att äntligen ge mig på en ny bok. Det skulle komma att bli Krigarhjärta.

Jag känner mig väldigt lyckligt lottad som får arbeta med det jag älskar. Men det har också varit en lång väg att gå. Från början hyste jag innerst inne ingen större tro till att jag skulle lyckas få någonting publicerat (även om jag självklart drömde och hoppades) men jag hade ändå bestämt mig för att fortsätta skriva ända fram till döden. Jag tror att jag helt enkelt är beroende av att berätta historier.

Tack till alla er som läser mina böcker. Ni är bäst.

Mvh

Henrik Larsson

Comments are closed.