Min skrivhistoria

Sedan jag började skriva och inte minst sedan jag startade den här hemsidan har jag regelbundet fått mail/kommentarer/frågor som gäller skrivandet i allmänhet. Många läsare berättar att de själva drömmer om att bli författare och det finns också flera som redan har börjat skriva. Det är väldigt kul att man inspirerar folk till att försöka skriva, och jag har alltid försökt hjälpa till så gott jag kan. Därför tänkte jag att jag skulle dela med mig mer offentligt om hur jag skriver böcker, och ge lite tips till er som är intresserade.

Till att börja med vill jag säga att det förmodligen finns nästan lika många olika sätt att skriva på som det finns författare (lite överdrivet, men ni förstår vad jag menar). Vill man lära sig att skriva finns det dock inte så många olika val. De flesta skrivarskolor lär ut ett (i mina ögon) överdrivet strukturerat skrivsätt, vilket kanske fungerar för många författare, men som definitivit inte är för alla, och därför känner jag att det finns utrymme för att berätta att man inte alls behöver följa alla traditionella skrivartips för att komma i mål. Personligen får jag magont av att bara läsa alla steg man måste gå igenom innan man ens får börja skriva sin bok. Att skriva sin story ligger ofta längst ner på listan. Det tycker jag är helt fel. Om man har bestämt sig för att skriva en bok, är det ju skriva man vill göra. Måste man börja med en massa karaktärsporträtt och slita med en intrigsöversikt har man förmodligen tappat lusten långt innan man faktiskt hunnit börja på det man vill göra.

Okej, det var en förklaring till varför den här sidan existerar. Över till mitt eget skrivsätt, vilket vi kan kalla passivt författande, och lite om hur jag gick till väga när jag började. Det kan kanske vara intressant att börja från början, och berätta hur jag gick från dröm till verklighet.

Jag har alltid älskat att skapa historier. När jag var yngre hade jag vissa drömmar om att bli filmregissör, men jag kunde aldrig riktigt ta det på allvar eftersom det är så galet stort med filmproduktioner. Visst, man kan skriva filmmanus i sin lya, men det kändes inte så aktuellt för mig eftersom det blir så halvdant. Jämför med en bil – i en film är manuset bara motorn. Man har inte koll på hur bilen faktiskt kommer att se ut i verkligheten.

Så då tänkte jag – okej, man kan ju bli författare kanske? Då har man ju koll på precis allting. Hur svårt kan det vara? Det är ju bara att sätta sig ner och skriva… Och – tro det eller ej – det är faktiskt precis så enkelt. Har man bara tillgång till papper och penna kan vem som helst skriva skönlitterärt. Om man har talang eller inte är en annan fråga, men om man vill berätta historier, så kan man. Någon annan anledning än denna vilja kan jag heller inte se. Författande är inte direkt en lukrativ bransch, förutom för ett ytterst litet toppsegment av bästsäljarförfattare. Får man för sig att man ska skriva för att tjäna pengar föreslår jag att man tänker om, både en och två gånger.

Okej, nu sladdade jag in på en sidoväg. Åter till min historia. Jag bestämde mig alltså för att börja skriva, så jag satte mig helt enkelt ner och började en kväll, utan att kolla upp ett dugg innan. Direkt pang på bara, det första som föll mig in, och det var så kul att jag mer eller mindre satt hela natten. Framåt morgonen hade jag två-tre A4 med en trasslig text om en kille som var på väg in för att kämpa på en gladiatorarena. Jag var oerhört stolt, och tvingade en kompis att läsa när han kom över. Jag minns att jag satt som ett litet barn och väntade på beröm medan han läste. Hyfsat, blev svaret. Jag tror han var extremt snäll i det utlåtandet. Tack i efterhand F.

Hur som helst fortsatte jag nästa kväll. Det visade sig att det inte var någon novell jag hade börjat på, och inte någon långnovell heller. Det var en roman på 500 sidor. Halleluja. Jag trodde den var bra också, så jag skickade iväg den till en massa förlag och oroade mig för hur jag skulle göra om jag fick ja från flera… Det jobbiga med detta var att när man skickar in manus som en debutant kan det utan problem dröja ett halvår att få svar (beroende lite på vilket förlag man skickar till).

Efter ett par refuseringsbrev i standardformat hade mina förhoppningar med det manuset grusats ordentligt. Men skam den som ger sig. Manuset var bara första delen av två, så jag bestämde mig för att skriva uppföljaren också, bara som träning (vid det här laget hade min självinsikt kommit lite närmare verkligheten). Andra boken blev också på 500 sidor, så nu hade jag alltså skrivit en tvådelad roman på totalt 1000 sidor. Det är ganska mycket, och övning ger färdighet. När jag vid det här laget läste om inledningen tyckte jag den var så dålig att jag inte ens brydde mig att skriva om den och skicka in manuset på nytt. Allt åkte i skrivbordslådan istället. 1000 sidor är som sagt ganska mycket, men det är inte jättemycket. Jag började ganska nyligen läsa om samma inledning igen, för första gången på ca 10 år, och jag kan säga så här – den var så dålig att jag blev illamående och var tvungen att sluta.

Fakta: Att skriva är en färdighet precis som alla andra. Även om man har talang måste man träna för att bli bra. Och man måste träna jättemycket för att bli jättebra. Detta borde vara en självklarhet, men av någon anledning verkar folk tro att just skrivande är en annorlunda färdighet, som någon sorts superhjältekraft man föds med. Skitsnack!

Romanen var ganska dålig, men jag kände mig ändå som en betydligt bättre författare än innan och var glad över att jag hade skrivit den andra delen som träning (jag slapp ju skicka in den och vänta på refuseringsbrev). Jag tänkte att nästa gång jag satte mig ner och började med en bok skulle den bli tillräckligt bra. Men jag kände mig inte riktigt där än, och därför avvaktade jag. Jag ville inte bränna flera år på något som ändå skulle hamna i skrivbordslådan. Så jag började knacka ihop lite noveller istället. Det är i mitt tycke ganska tråkigt, novellformen kan helt enkelt inte rymma en medryckande story, åtminstone inte av mig. Men det var ett okej sätt att fortsätta att öva på. Och dessutom anmälde jag mig till en skrivarkurs. Förstå mig rätt nu, när jag säger att skrivarkurs inte var något för mig. Jag tror säkert att det kan vara bra för nybörjare, som en kom-igång-grej, men jag har svårt att se att det ger något för den som redan skriver och har gjort det under en tid.

Till skrivarkursens försvar kan jag däremot säga att den fick mig att börja på Krigarhjärta, av den orsaken att jag insåg att jag var en bättre författare än vissa av lärarna. Det fick mig att bestämma mig för att det var dags för min nästa roman.

Hur gick jag tillväga då? Jo, jag fick en idé en kväll när jag var ute på stan och åt. Den var ganska vag egentligen, men nånting i stil med – ”vad enformigt det har blivit med alla drakar och trollkarlar i alla fantasyberättelser”. Det var coolare med vikingar. Kunde man inte göra nånting i stil med Röde Orm fast i fantasymiljö? Jo, visst kunde man det. Hade jag följt skrivarkursens regelverk skulle ja ha behövt arbeta timtals innan jag ens kunde skriva första meningen. Personligen skrev jag den direkt. Sen fortsatte jag med nästa.

Jag hade ingen aning om vad som skulle hända storymässigt. Underligt nog hade jag trots det kommit underfund med något efter bara ett par dagars skrivande. Det skulle bli tre böcker om Erik Krigarhjärta. Vad de efterföljande kapitlen och uppföljarna skulle handla om hade jag inte den blekaste aning om, men en sak var säker – det var en trilogi jag hade påbörjat.

43 Responses to Min skrivhistoria

  1. Midia Tamar says:

    Hej jag skulle vilja ställa lite frågor till dig angående att skriva en egen bok. Eftersom jag är dålig på att skriva i bokform så undrar jag hur ja ska gå tillväga eller vem ja kan kontakta för att berätta min historia till och en författare skriver den, tror du att du kan göra något sådant?

    • Henrik Larsson says:

      Hej Midia,

      Det finns många författare som skriver på det sättet. Tyvärr känner jag ingen så jag har ingen möjlighet att passa dig vidare. Kanske försöka ta kontakt med ett förlag och fråga om de vet någon lämplig?

      Mvh Henrik

      • Midia Tamar says:

        Kan du rekommendera några förlag?? Eller ska ja bara söka på förlag på Google?

        • Henrik Larsson says:

          Jag har inte direkt något förslag tyvärr. Mitt enda tips är väl egentligen att höra av sig till så många som möjligt. Man kan inte få mer än ett nej av någon.

  2. Emilis Tumosa says:

    Hej!
    Du ska bara veta att du har väckt mitt intresse för böcker och dina är så bra att jag inte kunde lägga ifrån mig de när jag väl börjat. Jag ska till och med göra en bokpresentation om Isöhäxan i skolan!

  3. Johanna says:

    Hej Henrik, Jag diggar dina böcker jättemycket!!! har läst dem ett par gånger och önskar nästan att jag inte har läst dem, då det alltid blir bäst första gången man läser då allt är magiskt och man inte vet vad som kommer att hända osv.. om du förstår vad jag menar :P Därför skulle jag gärna vilja ha en ny bok och läsa, har du någon på gång? tack för superduper-böcker! kram

    • Henrik Larsson says:

      Hej Johanna! Tack för dina fina ord. Ja, min nästa bok kommer. Det har varit struligt med sjukdom osv som du kanske läst här, men nu har jag äntligen kontrakt på en ny bok på nytt förlag. Release vår 2018. Mvh Henrik

  4. Julia says:

    Tjenare Henrik!
    Jag har verkligen förälskat mig i blodsarvet! Även om jag inte läst ut första boken än:) Jag har alltid älskat att skriva och någon gång i framtiden skulle det vara kul om jag kunde släppa ut en bok eller hur man nu säger det.
    När jag var mindre brukade jag varje jul skriva en kort berättelse till mina närmaste släktingar. De kunde handla om allt möjligt! allt från att morfar hittade jultommten avsimad i köket eftersom han ätit för mycket utav mormors pepparkakor till att min mammas kusin hittade ett par mini tomtenissar i elskåpet.
    Somsagt jag ÄLSKAR din bok!
    Vänliga hälsningar Julia:)

    • Henrik Larsson says:

      Härligt Julia! Ja, det är bara att skriva skriva skriva och så kanske din dröm går i uppfyllelse!

  5. Victoria says:

    Hej Henrik!

    Finns det några planer på att släppa Blodsarvet på engelska?

  6. Hugo Lidbergius says:

    Om Blodsarvet blev en filmtrilogi,skulle du vilja att den var på svenska eller engelska då?

  7. Sannah says:

    Hej Henrik!

    Jag älskar att skriva och tycker att det är bland det mest fantastiska som finns! Jag ville bara berätta hur mycket dina böcker har inspererat mig, de har fått mig att öppna ögonen och se saker som jag inte har tänkt på tidigare. Efter att jag hade läst ut 3:delen i Blodsarvet kunde jag bara sitta med tårar i ögonen medan alla möjliga tankar vivrlade runt i mitt huvud. Dina böcker är så underbara att jag inte ens har ord att beskriva dem med!

    Vänliga hälsningar Sannah

  8. Hugo Lindbergius says:

    Hej jag är här igen direkt efter mitt förra inlägg..iallafall så vill jag bara säga att sättet du skriver på, sättet du kan hålla ett lugnt tempo men göra det helt omöjligt att släppa boken med blicken, det är helt fantastiskt, inte ens Tolkien lyckades med det

  9. Hugo Lindbergius says:

    Jag har läst din första bok och den är helt fantastisk. Själv skriver jag också en fantasy berättelse så tack för inspirationen!Men(och nu menar jag inte att vara någon slags näthatare eller nåt )men när det gäller namn så har du lite brist på fantasi faktiskt. Jag menar t.ex Silda Risna och Irna är ju väldigt lika på namnen. Och så är det ganska uppenbart att Ossian Solhand är din egen bild av Tolkiens Saruman den vite, och Risna är hinduismens Krishna. Återigen,detta är inget näthat,mer som tips skulle jag säga. Lycka till i fortsättningen, du är en av mina favoritförfattare!

    • Henrik Larsson says:

      Hallå Hugo,

      Tack för uppskattningen! Roligt med lite kritik också :) Angående namn tycker jag om namnen på nästan alla karaktärerna (ett fåtal mindre viktiga kanske blivit lite torra). Men visst – skriver du de där i följd har de likheter.

      Ang Ossian är han Absolut inte Saruman! Jösses! Men gott skratt fick jag när jag läste det!

      Ang gudar så har alla gudarna(nästsn alla iaf) en ”motsvarighet” i någon verklig regilion. Det är avsiktligt, men du är en av få som faktiskt påpekar det. Kan du lista ut vilka de andra är?

      Lycka till med din bok!

      Mvh Henrik

    • Henrik Larsson says:

      Hej Hugo. Glömde skriva i förra svaret. Jag antar att du menar Vishnu och inte Krishna?

      • Hugo Lindbergius says:

        Juste ja det blev lite fel där.Förlåt mig för Ossian-Saruman kritiken, jag tyckte att de var lika med bedragandet,handen och allt

  10. Linnea says:

    Älskar blodsarvet!!!!!!<3 jag har läst alla böcker och de är jätte bra. Sättet du skriver på gör att man bara inte kan sluta läsa. Du håller spänning hela tiden och de gick inte att lägga ifrån sig. Själv älskar jag sådana här böcker som inte är i nutid. Där de strider med svärd och så. Jag hoppas verkligen att du skriver en till bok!
    //Linnea

  11. Ella says:

    Spoilervarning!!! Hoppa över detta inlägg om du inte läst profetens tid.

    Hej
    Jag har läst dina böcker och jag älskar de. Jag har precis läst ut den sista boken och den var jätte bra. Jag fattar att tolke dog men ändå blev man så ledsen. Om du skulle skrivit en till bok vad skulle den då lite smått handla om?

    • Henrik Larsson says:

      Spoilervarning!!! Hoppa över detta inlägg om du inte läst profetens tid.

      Hallå Ella,

      Kul att du gillade böckerna. Jag blev också ledsen när Tolke dog.

      Utan att avslöja för mycket så kommer min nästa bok att vara steampunkfantasy. Utgivningsdatum oklart, men den kommer att ges ut av MIX förlag. Kommer givetvis att skriva mer om det här när jag har mer info att dela.

      /Henrik

    • Hugo Lindbergius says:

      Jahopp nu spoilade du hela serien för mig

  12. Mirjam says:

    Hej Henrik! Jag ville bara säga att jag älskar Blodsarvet, och jag är så glad att du har skrivit den. Jag har precis läst ut trean – sträckläst den, till och med :) – och det var det bästa jag har gjort på länge. Sättet du berättar på är nästan magiskt – man hålls fången ända fram till slutet!
    Blodsarvet kommer nog alltid att vara en av mina favoritbokserier, och jag hoppas att du skriver något liknade i framtiden! ^_^

    • Henrik Larsson says:

      Tack så mycket Mirjam. Det kommer garanterat mer böcker från mig. Vi går hoppas att du tycker om dem också :)

  13. Elliot says:

    Jag bara undrade om du hade några sysskon?

  14. Elliot says:

    Hej Henrik!
    Jag har ett skolprojekt där jag ska skriva om dig ok sen redovisa. men jag hittar inte så mycket fakta som jag vill ha. Vet du någon sida jag kan hitta det på?

    • Henrik Larsson says:

      Hej Elliot!

      Kul att du vill skriva om mig. Om du menar att du letar efter fakta om mig som person så tror jag inte det finns så mycket mer att finna än det du hittar här. Av den anledningen att jag vill ha det så. Har du några specifika frågor kan du ställa den här direkt till mig så får vi se om jag svarar eller inte =)

      Mvh Henrik

  15. Kenneth says:

    Ville bara säga att jag älskar blodsarvet. Den första boken var riktigt bra och är nu inne på den andra och den verkar lika bra den =)
    Hoppas slutet på trilogin blir bra, men än så länge har du inte gjort mig besviken =)

  16. Andreas Ziegler says:

    Hej, Henrik!

    Har tyvärr inte läst dina böcker(kom hit genom att surfa omkring på mix förlags hemsida).

    Gillar din inställning till skrivandet. Själv har jag gått en skrivkurs, som hjälpte mig ”skala bort” de värsta misstagen(som att börja för många meningar i rad med samma ord).

    Jag har skrivit sex böcker nu(inget publicerat än). Det är bara att fortsätta tills man lyckas.

    I texten ovan skriver du att man inte kan räkna med att bli rik på att skriva böcker. Och det där med att bli rik är inte direkt en ambition jag har. Däremot skulle jag vilja kunna försörja mig som författare. Min fråga till dig är: Skriver du på heltid?

    Och om inte, skulle du kunna göra det?

    Anledningen till att jag frågar är för att jag, som du, älskar att skriva och inte vill göra något annat egentligen.

    • Henrik Larsson says:

      Hej Andreas,

      Just nu skriver jag på heltid, men oftast är det på deltid. Som det ser ut nu klarar jag mig inte enbart på författandet. Det är skitsvårt, man måste få kontrakt på kontrakt på kontrakt (så länge man inte dunkar in en bestseller). Men så ska man ju ha nåt att kämpa för också =) Når man dit man vill någon gång kommer ju sötman vara så mycket sötare, när man har fått blöda för det.

      Sex böcker säger du? Ja, då har du i alla fall viljan som krävs. Kämpa på så kommer den lilla turen också.

      Mvh
      Henrik

  17. Nils says:

    Tja Henrik!
    jag ville bara tacka som fan för trilogin Krigarhjärta. läste ut 3:an nu, och kan bara säga att det var värt väntan på den sista boken. Jag tycker att du under hela seriens gång har lyckats skriva en fantastisk berättelse, och att det är anmärkningsvärt att du inte tappade känslan någon gång.
    du har lyckats bra med denna serie, hoppas du gör något liknande i framtiden.
    mvh, nils

    • Henrik Larsson says:

      Tack så mycket Nils, så viktigt att avslutningen blir bra. Jag hoppas också på att göra en till fantasyserie nån gång. Vi får se när =)

  18. Catharina Abel says:

    Hej Henrik Larsson,

    Min 14-åring Charlie fick Krigarhjärta av svenska vänner, själva bor vi i Bristol, England. Jag hann före och har just läst Krigarhjärta och Isöhäxan, spännande och omöjliga att släppa när jag väl börjat!

    Såg att Du jämförs med George Martin. Jag har inte läst Game of Thrones serien själv men Charlie tycker om dem. Har de bidragit till Din inspiration till Blodsarvet?

    En sak jag funderar över är mysteriet med Lokes ”döda öga”, vill liksom veta mer om det.. Det har inslag av schitzofreni elles någon sorts psykos, något fysiskt tillstånd av hög adrenalin-nivå, total närvaro i nuet, andlighet, … hur kom Du på den aspekten, kan människor hamna i sådana tillstånd på riktigt?

    Min man undrade och nu är min stora fråga:
    Är det någon Engelsk översättning av Krigarhjärta-trilogin på gång?

    Många hälsningar,
    Catharina

    • Henrik Larsson says:

      Hej Catharina och tack för ditt inlägg. Angående George Martin så är det förlaget som gjort den liknelsen. De böckerna har varit exakt noll inspiritation (jag hade redan skrivit klart isöhäxan när jag läste game of thrones).

      Jag har inte något direkt vetenskapligt svar på din fråga om det döda ögat. Jag är långt ifrån någon psykolog =) Men om jag skulle beskriva tillståndet skulle det vara någonting i stil med spirituell psykos. Och ja, jag är övertygad om att människor kan uppleva sådant på riktigt (och eftersom de är så övertygade själva så blir det ”verkligt”). Inom vissa asiatiska kampsporter förekommer sådant här, till exempel ninjutsu.

      Inga översättningar är planerade. Men jag hoppas på att det ska hända nån gång!

      Mvh
      Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>